Ett kärt minne från förra året; busken som rök var vårt
första lilla ”projekt” på stugan och stoltare har man nog aldrig varit än när
sista roten var uppgrävd.
Det var en fin buske i sig men till vänster utanför
bilden ligger det som blivit vår favoritplats att sitta i vår nya trädgård, och
eftersom busken tog upp mycket plats där så fick den offras.
Nya som vi var för trädgårdsmästrandet så blev det ett antal
timmar med olika sekatörer vi hittade i verktygsboden, och efter allt
klippande, sågande, grävande och slitande så var till slut rötterna väck och vi
kunde så nytt gräs. Krukan med lavendel och den lilla rosenbusken fick stå kvar,
och idag är vi glada att vi gav vår uteplats mer yta, det har blivit platsen
där vi vilar ut efter alla nya projekt i landen och stugan.
Och så kan man alltid tänka när det känns omöjligt att rå på
allt från spackling till sättpotatis, att ”vi klarade ju den där busken, så vi
ska nog klara det mesta här på kolonin”.
2 kommentarer:
Men vad roligt, har bott i Kolberga =D, där har mamma och pappa haft kolonilott, de hade ingen stuga. De hade den som är direkt då man svängt in där och åker ner för baken till koloniområdet.
Så roligt! Då vet du vilket mysigt koloniområde det är! :) Vi trivs himla bra där! :)
Skicka en kommentar